Ryktet om min död är synnerligen överdrivet. Min trogna Aspire One -netbook å andra sidan har haft en nära döden -upplevelse på ca två veckor, och både innan och efter har den fått chippa efter andan i EDGE eller, ve och fasa, endast GPRS -zoner. Blogg-gudarna har inte varit nådiga (för lite mode och latte-pimplande kanske?). Efter några minibuss, buss och pick-up -resor, ett antikt godståg, två speedboats och en slowboat, samt några turer med det mycket nobla fordonet "Bruja" (återkommer till det) är jag tillbaka i 3g-land och bloggen kan mot alla odds fortsätta sin gilla gång.

Precis innan jag skrev senaste inlägget hade Paola precis misslyckats med att köpa mer maja av de tidigare så givmilda snutarna -de drösbackarna dök inte upp på utsatt tid. Ok, Colombianer kommer aldrig på utsatt tid, men med tanke på att Paola är ett sånt pro att hon hade kunnat scora ogräs på ett IOGNTO -möte så var det inte lönt att vänta så länge.

Byn vi åkte till heter San Cipriani och ligger mitt i djungeln. Inkomstkällor: turism och guldvaskning. Både den klassiska von-anka -metoden med typ en tallrik, och med moderna grävmaskiner. På ett ställe längs floden jobbade två enorma grävmaskiner. Några meter därifrån sitter tre pajsare med sina tallrikar och vaskar... Tyvärr för långt bort även för mitt feta 300mm objektiv.

Byn har, kan man säga, två attraktioner: En flod med krisstall-klart vatten som bäst avnjuts på ett bildäck med en joppe i handen, och nämnda "brujas". Bruja betyder häxa men är i detta fall en moppe som surrats fast på en slags hemgjord vagn med bakhjulet mot rälsen (se bilder). Detta är ingen ploj-grej utan enda sättet att ta sig till byn om man inte vill knata genom djungeln eller planka på godståget som går en gång om dagen. Häxorna lastas inte bara med människor, utan även med allt från bananer till malm från byns guldgruva. Det fanns även enstaka fattigmans-häxor utan moppe som istället drevs genom att man stakade sig fram med en lång trästav. Faktum är att jag funderade på att spendera en dag med att sätta mig vid spåret och plåta alla lattjo häxor som passerade. Dock kom jag på andra tankar när jag upptäckte att det blev lynch-stämning varje gång jag tog upp kameran. Se t ex hur den bista old-timern på första bilden höjer ett hotfullt finger. De är inte så primitiva att de tror att man fångar själen i kameran eller liknande, teorin är snarare att de känner sig som apor i bur när (det iaf relativa) rikemansfolket kommer från Cali varje helg med sina kameror. Hursomhelst blev det mest zoom-objektiv efter det...

Då det bara finns ett spår uppstår ibland lätt panik vid möte, speciellt om man möter en viktigare häxa som malmhäxan. Eller godståget. Då blir det till att lasta av häxan illa kvickt och lyfta av den från spåret.

Dagen vi bestämde oss för att åka hem visade sig tyvärr vara en söndag. Dvs alla Caleños skulle hem samtidigt så det blev en jävla hugg-sexa på häxorna. Alla gapade och skrek och trängde sig, så vi chillde med en bira istället i väntan på att det skulle lugna ner sig. Det gjorde det inte, och till råga på allt började häx-jävlarna ta slut. Då kom godståget. Det såg ut att vara av första generationen som drivs av något annat än ånga. Folk börjar springa mot loket och klättra upp. Paola må röka träd, men hon är alltid på alerten så hon började omedelbart göra detsamma. Vi får plats med nöd och näppe. Här kommer den noblaste biten: Godståget som förvisso knappast var något fart-vidunder var fortfarande bra mkt snabbare än de moppedrivna häxorna. Resultatet blev att drösbackarna som hade trängt sig och bråkat fick kasta sig av sina häxor, oftast i sista sekunden och lyfta av dem från spåren när vi kom dundrande i svindlande 50-60 knyck. HA!

När de flesta har gått av vill Paola förstås tända en joppe. Hon frågar chafficen som verkar vara hyvens om det är ok. Inte lämpligt säger han, snart är vi i stan (Buena Ventura) där mången bäng trålar. Dessutom borde vi komma in i förarhytten i vilket fall som helst, ungjävlarna längs spåret hade tydligen, i brist på lämpligare sysselsättning, för vana att kasta sten på loket. Några minuter senare när vi är i förarhytten smäller det till utav bara helvete. Och inte bara en gång heller... Stryk skulle de ha!

Fortsättning följer...

Kolla min picasasida också för fler bilder, http://picasaweb.google.com/rolexfuralle. Håller på att ladda upp alla bilder jag har som är något att ha. De flesta i publika mappar utom vissa bilder som inte allmänheten är mogen för än (alla som var med på Svennebanansexan vet vad jag pratar om). Mappen Nytt Colombia är de senaste och uppdateras normalt flera ggr i veckan.