Leta i den här bloggen

fredag 26 februari 2010

äntligen på väg...

Al fin! I bussen på väg mot kusten. Suttit fast i Cali över en vecka pga klen försäljning. (Därför jag kom igång med bloggen, inte så mkt att göra i Cali utan "plata".) Men nu verkar det ha vänt. Ska bli nobelt, inte varit på en strand sen början jag dec förjävligt; )

torsdag 25 februari 2010

Om Colombianer



Låt mig berätta lite om Colombianerna: De är helt galna. I Colombia uppfattas jag som ordningssam och ansvarsfull, medan Somnell/Peter skulle vara punktliga. Mañana-mentaliteten är påtaglig. Själv planerar jag sällan mer än några dagar framåt, men här blir man nästan retad om man tänker på morgondagen. Man låter helt enkelt inte bli att göra något roligt idag för att det kan få tråkiga konsekvenser imorgon. Största hiten heter "Yo no sé mañana", ungefär "jag känner inte till morgondagen". Nuff' said.

(Bild: Miller (skedkvinnan), Paola och Moisos fot. Exempel på galna Colombianer)

I Colombia i allmänhet och Cali, där jag befinner mig nu i synnerhet är det all about TnA . Och de ska vara XXL av båda sorterna. Röven ska gärna vara av typen man kan ställa ett glas på när tjejen står upp. Eller för att citera Rocky, en röv som är så stor "att man ser den framifrån". Skyltdockorna har komiskt stora tuttar. Och de riktiga är inte direkt små heller... Cali är staden med flest plastikoperationer per kapita i världen sägs det. Vad gäller det manliga idealet så är det det vanliga: Cash. Personlighet tycks sällan vara viktigt. Att t ex de flesta av alla rika här är rika på kokainhandel eller stöld är mindre viktigt. Bara de är tillräckligt rika för att kunna bjucka på ett par schyssta rattar och en rejäl röv. Så att man blir snyggare och därmed kan byta upp sig mot en ännu rikare narcotraficante...

Cash mot Tits n' Ass är ju ett urgammalt system som borde vara ganska stabilt vid det här laget, men icke. Relationerna är ofta kaosartade med bjäbb och slagsmål. Anledningen är extrem svartsjuka och ett extremt kontrollbehov (från båda parterna). Miller, snuten Moisos fruntimmer (i vars lägenhet jag och Paola knoppar för tillfället), fick t ex spel häromdagen och försökte hugga honom med en sked! Som tur var sov han uppenbarligen inte under "avväpna svartsjukt fruntimmer med sked -lektionen" på snutskolan, så han klarade sig med några skråmor. Anledning: han packade ner en flaska parfym inför en resa till sin hemstad där hans farsa ligger sjuk. Ergo: han planerar att vara otrogen. Åtgärden blev att krossa parfymflaskan och attackera med sked. Värre gick det för Paolas ex som fick en blomvas krossad mot skallen. Han hamnade på sjukan och fick sy några stygn. Anledning: han spanade in Paolas väninnas sillisar (vilket är oundvikligt då hon alltid flashar dem på fyllan).

Första reaktionen från Millers 14-åriga son om sked-incidenten: Tur att det inte var min riktiga farsa, då hade hon åkt på fett med spö. Lilla Fridols principen: Det är bara komiskt när det är snubben som får stryk. Normalt är det förstås tvärt om. De flesta snubbar verkar vara riktiga svin, många av Paolas kompisar har fått spö någon gång och Miller hamnade på sjukan en vecka en gång pga exet. Men det finns förstås bra snubbar också, som Moiso och andra jag känner här. Speciellt i den yngre generationen. Även Paola har åkt på spö av sitt ex, men han slutade faktiskt efter att han själv fick sig en tur till sjukan.

Att västerlänningar ofta är populära i Colombia och liknande länder beror inte enbart på att vi förväntas ha cash. Vi spöar heller normalt inte våra flickvänner, och vi låter dem t o m gå på krogen på egen hand.

Har förresten fixat inställningarna så man kan kommentera utan inloggning.

Nu har jag äntligen fått in lite cash så jag kan fortsätta resan. Imorgon åker jag till en liten by i jungeln som heter San Cipriano. Hoppas på signal, men om det är radioskugga får ni klara er några dagar utan läsning.

onsdag 24 februari 2010


"Mc-snutarna bromsar in några meter ifrån oss. Paola, som glider runt med taggen i näven som vanligt, försöker diskret smyga undan. För sent. En av snutarna växlar några ord med Moso och lämnar över en liten plastpåse av typen man förvarar bevismaterial i. Det är en gåva till Paola. I påsen ligger 10 perfekt rullade joppar."

Moso, normalkorrupt Colombiansk snut (varför i helvete går det inte att göra bildtexter nån som vet?)

Välkommen till min efterlängtade blogg. Ni som inte känner mig så bra: kan vara värt att följa denna blogg, jag reser nästan konstant, och det brukar hända mycket galet när man reser helt oplanerat, speciellt om man reser i lattjo länder som Colombia.

Moso, normalkorrupt Colombiansk snut (varför i helvete går det inte att göra bildtexter nån som vet?)

För att återkomma till snut-historien: Ni tycker förstås att detta är lite lattjo. Det är det också, men inte lika lattjo som det låter. Till saken hör att Moso, som är Paolas kompis, även är snut. Det var alltså hans kollegor som tyckte att Paola behövde lite mer maja (inte för att det var nån brist direkt). Sannolikt var de beslagtagna på gatan och en muta på några hundralappar inkammad (eller över tusen spänn för en turist). För korrupta är snutarna i Colombia (liksom i de flesta fattiga länder). Det märks tydligt inte minst för Moso. Han har nänligen semester nu, så han kan inte inkassera så många mutor, utan måste i stort sett klara sig på snutlönen på några tusenlappar i månaden (han är nån slags lägre polischef). Dock lyckades han ändå inkassera en muta häromdagen när vi var och drack öl i hans område. En barägare vars bar hotades av stängning kände igen moso trots civilklädseln och kom fram och förklarade situationen. Ingen fara, sa Moso, det tar jag hand om. Och blev något rikare.

Det har alltså sina fördelar att känna en snut. Häromdagen var vi på en natt-öppen liten kiosk med några stolar och drack öl. Gratis. Vi var inte de enda snyltarna heller, en hel drös snut-kollegor till Moso var där. Och konsumerade gratis. Över hälften av "kunderna" var snutar. Ägaren skulle nog ha tjänat på att betala en muta från början istället, men vad vet jag.